Femsjös historia

Gammal karta från Femsjö Gammal karta från Femsjö

De lättbearbetade och väl dränerade jordarna runt Femsjö odlades tidigt och fornfynd visar att människor har vistats i området sedan långt för Kristi födelse. Kyrkan är mycket gammal. Dopfunten i sten anses ha tillverkats redan på 1300-talet.

 

Läget nära den svensk-danska gränsen gjorde att livet i byn tidvis blev turbulent. Femsjö härjades svårt under det nordiska sjuårskriget 1563-1570 och även in på 1600-talet. Utan motstånd från den svenska krigsmakten kunde de danska krigsskarorna tidvis härja fritt. Femsjö kyrka lär ha ödelagts av eld såväl under det nordiska sjuårskriget som år 1644. Socknen låg tidvis öde under dessa tider. Prästen Hans fördes bort av danskarna och det noterades att han "var icke mer".

 

I och med att Halland blev svenskt blev det fred i Femsjö. Befolkningen ökade och 1749 bodde det 370 personer i socknen. Folkökningen var påtaglig under de 100 år som följde för att nå en topp med 906 personer år1886. Därefter minskade befolkningen åter. Många utvandrade till Amerika och senare åt många andra håll. Nu bor det i Femsjö bara omkring 250 personer och befolkningen är därmed åter nere på 1600-talsnivå.

 

Om vi ska föreställa oss miljön i Femsjö som den unge Elias Fries upplevde så får vi ta fantasin till hjälp. Bort med dagens raka vägar, bort med granskogen! I stället får vi tänka oss glesa och ljusa skogar av tall, ek och bok och vackra lövängar och betesmarker. Jordbruket gav knapp utkomst och nödår förekom långt in på 1800-talet. Redskapen var ofta av trä, men också av järn framställt av myrmalm från Färgensjöarna eller Yabergssjön.

 

Fries gjorde omfattande noteringar om floran i Femsjö 1809-10.

Kyrkoherdar i Femsjö där prosten Fries är omnämnd
Prosten Thore Fries grav i Femsjö Foto Gunilla Broberg